Inatt drömde jag det igen. Drömde att jag raserade allt jag kämpat för.
Fast det var annorlunda, för den här drömmen utspelade sig i framtiden. En vecka efter att jag fått min 6-månaders bricka för att vara exakt. Jag drack, jävlar vad jag drack inatt.
Efteråt skämdes jag och visste inte hur jag skulle våga mig tillbaka till ett möte och erkänna vad jag gjort. Jag visste inte hur jag skulle våga erkänna det för min sponsor.
Jag var SÅ bakis i drömmen. Kroppen skakade, huvudet snurrade, hjärtat bultade. Det enda jag kunde tänka på dagen efter att jag begått misstaget var att jag ville fortsätta dricka. Att jag ville bedöva kroppen från eftereffekterna av drickandet.
Jag drömde att jag upplevde samma känsla av hopplöshet jag kände för ett år sen. Att jag verkligen, genuint inte trodde att jag någonsin skulle kunna sluta. Att det var kört.
Men jag vaknade.
Nu sitter jag här med en kopp kaffe och ångest. Jag får alltid ångest av såna här drömmar. Men samtidigt kan jag känna en smula lättnad. Det var inte på riktigt, och jag är inte Där längre. Jag vaknar inte skakandes och med yrsel. Det första jag tänker på numera är kaffe och inte hur jag ska få tag i något alkoholhaltigt att dricka.
Jag har varit nykter och ren i 101 dagar idag.
Jag önskar det var längre. Men det kommer. Om jag bara fortsätter att dricka mitt morgonkaffe så kommer det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar